Justin kom nt till Frakfurt men han vann tre awards! Best Male, Best Pop and Best World Stage THATS HOW TEAM BIEBER DOES IT!
Det var nog precis vad han behövde. Kan säga att jag är jätte glad för hans skull! Hoppas ni har det bra. Nu ska jag sova :*

https://twitter.com/sorkisen

Follow me maybe? :*

Mår så himla dåligt av allt Justin gör det :/

Om ni lyssnar så hör ni att han sjunger "I loved you" istället för "I love you". Så tråkigt att han mår så dåligt av detta. hatar att se honom ledsen. Gör så ont i hjärtat :(

_________________________________________

Och för er som inte hört vad justin sagt om detta: http://bieber-news.com/post/35454163026/justin-talks-about-his-break-up-with-selena-gomez

http://www.posh24.se/justin_bieber/det_ar_over_justin_bieber_och_selena_gomez_har_gjort_slut

http://perezhilton.com/category/justin-bieber

http://justindrewbieber.tumblr.com/post/35426093321

Of course, the relationship between Gomez and Bieber's rabid fanbase was never quite as sunny. They frequently harassed her on Twitter and Facebook, and Gomez told New York radio station Z100 that those attacks "hurt ... a lot."

"It hurts, it really does," she said. "I don't feel like I'm doing anything wrong. I've been best friends with him for a very long time. It does hurt my feelings a lot, but I try not to focus on it."

Allt hat mot Jelena är asså... Vet inte vad jag ska säga.

Och om dom gjort slut nu... Asså :'(

Nu hade vi ätit färdigt och åkt bil färdigt. Äntligen var vi på väg hem. Men nu är det bara den här jobbiga flygresan kvar.
Jag gick på flyget med min familj. Mitt team åkte i bussarna.
Selena gick på med sin familj. Hennen vakt åkte hem med mitt team i Selenas bil.
Jag somnade snabbt på planet. Det gjorde även pappa, mamma, Jaxon & Jazzy och pappas tjej.

- Jussin vakna. Sa Jazzy och puttade försiktigt på mig.
- Mhmmm, vad är det Jazzy?
- Jag är rädd Jussin. Hon kröp ihop i min famn.
- Vad är du rädd för? Sa jag och kramade om henne.
- Att du ska vara borta igen.
- Åh, det behöver du inte vara rädd för. Jag kommer alltid vara här. Jag fick tårar i ögonen.
- Jag älskar dig Jussin.
- Jag älskar dig med. Jag kramade henne hårdare och stängde ögonen.

Hon somnade om i min famn. Efter ett tag somnade jag också.

- Om fem minuter landar vi i LA. Hördes det från högtalarna.
- Jazzy, nu måste du gå och sätta dig igen. Sa jag snällt.
- Okej. Jazzy gick och satte sig på sin plats och alla var redo för landning.

När vi landat och vi skulle hem till vårat frågade Jazzy om hon inte kunde få sova hos mig. Jag sa att det gick bra för mig. Det gick bra för pappa också så jag fick hennes väska och vi satte oss i en taxi och åkte hem till mig.
Det tog 15 minuter att åka hem till mig. Under tiden satt jag och visade Jazzy olika ställen som hon frågade om.
När vi var framme hemma hos mig gick jag in och hämtade pengar till taxichaffören eftersom jag inte hade några med mig. Jag gav 50 dollar till honom. Sen gick jag in igen.

- Vad vill du göra Jazzy? Frågade jag snällt.
- Jag vill bada i pool! Sa hon hoppandes upp och ner.
- Ja, okej okej. Du ska få bada. Vänta ett tag.
Jag tog upp en baddräkt ur hennes väska och hjälpte henne på med den. Sen gick vi till min baksida. Den är ganska stor men jag har ingen pool. Jag gick in till ett föråd och hämtade en uppblåsbar pool. En i perfekt storlek åt Jazzy. Jag hämtade en pump innefrån och pumpade upp den. Sen tog jag vattenslangen och fyllde på med lagom varmt vatten.

- Får jag hoppa i nu? Frågade Jazzy exalterat.
- Haha, ja det får du! Sa jag och log mot henne.

Hon hoppade i och plaskade. Jag gick in i förådet och hämtade badleksaker som jag har haft kvar sen hon var här förra gången. Jag hälde i dom i vattnet och Jazzy blev ännu gladare. Jag satte mig på en solstol bredvid poolen.

- Jussin kan inte du bada med mig?
- Jo det kan jag. Men då måste jag ta på mig mina badshorts. Kan du bara sätta dig utanför poolen så länge. Bara så det inte händer några olyckor.
- Okej.

Jag sprang in och tog på mig mina badshorts och sen sprang jag ut igen. Jag tog tag runt Jazzys midja och sprang med henne till poolen. Sen hoppade jag i med henne. Vi badade och bussade i kanske en timme. Sen var båda helt slut. Vi gick in och duchade.
När vi kom ut ur duchen blåste jag hennes hår. Sen även mitt eget.

- Vad vill du göra nu då Jazzy?
- Kolla på film. Sa hon och sprang till soffan.
- Okej, jag tror jag vet en film du kommer att gilla.
Jag satte på "Tingeling" och Jazzy blev jätte glad.
Jag gick och hämtade godis från köket och gav lite till Jazzy. Sen satte jag mig bredvid henne med min mobil.
Jag tweetade "I'm home after a long week on the hospital in Stockholm. Thank u all 4 making me so strong."
Jag la ifrån mig mobilen och kollade på filmen. Efter ca 5 minuter började min mobil ringa. "Okänt".

- Bieber.
- ÄR DET VERKLIGEN DEN RIKTIGA JUSTIN BIEBER?
- Ja? Vem är det?
- Oh, just det mitt namn är Sally. Hihihihi.
- Okej... Hur fick du mitt nummer? Sa jag förvånat.
- Jag vet inte... Men jag skickade ett sms, men du ringde aldrig så då ringde jag dig.
- Okej. Men ring aldrig igen. Okej? Men jag älskar dig. Tack för att du gör mina drömmar möjliga. Hejdå. Kiss and hugs.
Jag la på luren. Jag orkade inte prata mer. Jag var helt slut.
Jag kollade på Jazzy hon hade somnat. Jag bar upp henne och gick till ett av sovrummen. Jag la henne i sängen och la täcket över henne. Jag drog för gardinerna för fönstrena. Sen tände en lampa i hörnet av rummet. Jag satte den på svag belysning, så att det inte blev för mörkt. Jag gick och hämtade hennes väska och la den på en stol i rummet. Jag kollade igenom väskan och såg en nalle. Jag tog upp den och la den bredvid Jazzy. Sen gick jag ut ur rummet och satte dörren på glänt. Jag stängde och låste över allt. Jag satte på alarmet. Jag gick in i mitt sovrum. Tog av mig kläderna så jag bara hade kalsonger, sen la jag mig i sängen. Stängde på tv och kollade på någon serie. Efter att ha tråkat ut mig med den så somnade jag.

Kapitel 12.

Jag vaknade av att min mobil ringde. Det var från okänt. Jag orkade inte svara så jag tryckte på upptaget. Jag steg upp ur sängen. Tog inte på mig någonting. Hade ingen ork. Jag gick förbi där Jazzy sov och kollade in. Hon låg kvar i sängen. Hon sov så gutt så ville inte väcka henne även om klockan var 11 på morgonen. Jag gick ut till köket och kollade i kylskåpet. Det var nästan tomt. Och det som var kvar var gammlt. Jag gick till datorn som stog på diskbänken, skrev in en sida och beställde hem mat. Den skulle komma om en timme. Vad ska jag göra så länge?
Jo, jag vet. Skriva en låt. Jag tog med mig datorn och satte mig i en fotölj. Hmm, hur ska jag börja? Jag vet. Om Amanda. Om allt som har hänt. Jag började skriva. Efter att jag skrivit ganska mycket ringde det på dörren.
Jag gick och kolla vem det va. Det var bud killen. Han skulle bara lämna varorna. Jag betalade och la in allt i kylskåpet och i skaferiet.
Jag tog fram en skål och började blanda pannkaks deg. Jag stekte dom och la dom på en tallrik. När jag hade gjort färdigt dom gick jag och väckte Jazzy.

- Jazzy, det är dags att gå upp.
- Jag ska snart gå upp.
Jag drog upp gardinerna och la fram kläder.
- Ta på dig dom här kläderna, sen kan du komma ut till köket.

Jag gick in på mitt rum och tog på mig kläder. Idag blev det ett par mjukbyxor och ett linne bara.
Efter att jag tagit på mig kläderna gick jag ut till köket och la upp pannkakor på två tallrikar. Jag satte ner dom på bordet. Sen tog jag fram socker och sylt. Precis när jag tagit fram allt kom Jazzy.
- Här. Jag drog ut stolen så hon kunde sätta sig.

Vi åt upp alla pannkakor med god aptit. När vi hade ätit färdigt ringde det på dörren. Vem kunde det va som kom nu?
Jag gick och kollade. Det var Jeremy. Jag öppnade dörren och sa att han kunde komma in medans jag gick och hämtade Jazzys grejer.

- Hur har det gått att ha henne här? Frågade pappa.
- Bara bra. Vi har badat och kollat på film. Sa jag och rufsade till Jazzy i håret.
- Okej. Jag kom på när jag kom hem att det kanske inte var en så bra ide att ha henne här när du precis kommit hem från sjukhuset.
- Nej men det märktes inte av något. Jag var bara glad att få något att göra. Sa jag och log mot honom.
- Okej bra. Tack för att du hade henne här i natt i alla fall.
- Inga problem. Jag gav honom Jazzys väska sen kramade jag Jazzy.
- Hejdå Jazzy. Hoppas du hade roligt.
- Hejdå Jussin. Hon tog tag i pappas hand och dom gick och satte sig i bilen. Jag vinkade hejdå sen gick jag in och plocka bort tallrikarna och allt. När jag fått undan allt satte jag mig och fortsatte skriva på låten.
Efter en hel dags skrivande och ändranden hade jag fått fram en ny låt. Den fick heta "The past that never happened". Jag skickade låten till mitt skivbolag så att dom kunde kolla på den och fixa lite med den.
Nu var det mörkt ute. Det ända lyset som var ute var mina lampor som är på min trädgård. Jag vet att det finns lampor vid vägen, men dom ser jag inte från mitt hus. Jag vill ha lite personligare om man säger så.
Jag gick och hämtade en av mina gitarrer sen gick jag ut på baksidan och satte mig i en stol. Jag släckte ner alla lampor och tände ett ljus bredvid mig. Jag började spela lite. Inget speciellt, trodde jag. Men jag började höra att det lät som "Pray". Jag började sjunga.

"I just can't sleep tonight. Knowing that things ain't right. It's in the pappers, It's on the tv. It's everywhere that I go. Children are crying, soldiers are dying, some people don't have a home. But I know there's sunshine behind that rain, I know there's good times behind that pain. Hey, can you tell me how I can make a change?
I close my eyes and I can see a brighter day. I close my eyes and pray."

Sen kunde jag inte sjunga mer. Jag fick så ont i halsen. Nej men jag måste ju ta medicinen! Jag gick in och tog två tabletter. Svalde ner dom med cola. Sen tog jag en halstablett som jag hade kvar sen tidigare. Efter ca en halvtimme när klockan var halv tolv på natten så blev det bättre. Jag släckte hela huset. Sen gick jag ut och satte mig vid mitt tända ljus. Jag satte mig och spelade och sjöng på "Be alright". Jag tänkte på Selena. Och Amanda...

Jag kollade ut ur det lilla sjukhus fönstret. Jag ville så gärna ställa mig upp och kolla ner istället för att bara se himlen. Men jag får inte ställa mig upp.

- Ey du! Ropade jag efter en sköterska som stog en bit från sängen.
- Vad är det? Vill du ha lite mer morfin?
- Nej det är bra! Men kan man ha sin mobil här inne? För isåfall kan du väll be min mamma ge den till mig.
- Nej tyvärr. Men du kan få kolla på tv om du vill.
- Ah visst. Bättre det än att bara ligga här.
- Ja, det är inte det roligaste. Men du har snart besöktid och då kanske det blir lite roligare! Sköterskan  gick iväg och jag satte på tvn.
Bara ettan, tvåan och 6an fanns. Kul. Eftersom nästan alla program var på svenska. Förstog knappt ett skit. Jag kollade på Simpsons. Äntligen något roligt. Men vänta, nu är jag själv. Jag kollade mig omkring igen för säkerhets skull. Jag tog ut sladden som satt i min arm och nypan som satt i mitt finger. Jag försökte ställa mig upp. Det var nästan så att någon drog mig ner i sängen igen. Men jag tänkte inte ge upp. Jag försökte igen. Den här gången gick det.
Jag tog först ner min högra fot på golvet, sedan den andra. Jag tog tag i en stälning som stog bredvid som stöd. Jag tog mig långsamt men säkert framåt.
Jag gick förbi en spegel och kollade i den. Jag var blek som ett lik och mina ögon var blodsprängda. Jag hade röda ringar runt ögonen. Det såg ut som om jag inte ätit på flera veckor. Och mitt hår var jätte rufsigt. Jag tog bort båda händerna från stälningen och försökte fixa håret. Jag trilla ner på golvet. Det var som om jag precis lärt mig gå.

- Men Justin vad gör du uppe? Du får INTE gå upp! Sköterskan hjälpte mig tillbaka till sängen.
Hon satte i sladden i min arm och satte dit nypan.
- Jag tänker inte ligga kvar. Så fort du går tänker jag gå upp igen. Jag kan inte ligga kvar. Det finns inte ens en anledning till att ligga kvar. Eller jo det finns det. Men ingen säger den till mig. Jag kan inte göra något. Jag brukar liksom springa om kring och dansa och sjunga. Det är det jag ska göra. Inte ligga här. Så snälla säg till mig varför jag måste ligga här! Annars ställer jag mig igen. Sa jag bestämmt.
- Justin... Det här får du ta med doktorn. Eller din mamma. Jag kan söka doktorn och hämta din mamma, men då måste du lova att stanna i sängen! Sa sköterskan och kollade siffrorna på någon maskin.
- Ja, jag lovar. Sa jag tjurigt.

Sköterskan gick och jag kollade på simpsons tills mamma och doktorn kom. Mamma såg jätte sliten ut. Det såg ut som om hon inte sovit i flera dygn.

- Åh Justin... Sa Pattie och kramade om mig. Jag kände hennes tårar på min kind.
- Jag mår bra mamma. Everything is gonna be alright. Jag log mot henne och hon kunde inte låta bli att lé tillbaka.
- Okej Justin, du undrade varför du var tvungen att ligga här. Jag kan säga det eller mamma. Villket känns bäst? Hon kollade på mamma och mig.
- Jag tror det är bäst att du gör det. Sa jag och kollade på doktor Ana.
- Okej, du har varit svårt sjuk. Först när du kom in hade du 44 graders feber och dubbelsidig lunginflamation. Vi trodde det skulle ta lång tid för dig att bli frisk, men du svarade bra på medicinen. Trodde vi. Du fick dåliga biverkningar av den och vi var tvungna att söva ner dig. Så vi sövde ner dig. Det var meningen att du skulle sova i 4 dagar. Sen skulle vi väcka dig. Men medicinen mot sömnmedlet funkade inte så du låg sövd i 1 vecka och 2 dagar. Vi trodde du hade hamnat i koma. Men sen vaknade du. Du får inte gå upp gå eftersom du måste ta det lungt och inte anstränga dig för mycket, för då kan du bli sjuk igen. Några frågor?
- Hmm... När får jag gå upp, dansa och sjunga igen? Sa jag oroligt.
- Om cirka ett år.
- VA?! Skrek jag.
- Ta det lungt, annars tar det ännu längre tid. Sa Ana lungt.
- Men jag kan inte ligga här i ett år! Jag har ett jobb. Jag kan inte svika mina fans. Och jag kan inte sluta sjunga eller dansa.
- Du ska inte ligga här så mycket längre. Du får åka hem om en vecka. Sen måste du sköta dig. Och du får sjunga. Men så fort det blir jobbigt får du ta en paus. Du kanske kan sjung 4 låtar på en vecka utan att du blir dålig.

Jag stängde mina ögon hårt och tårarna började rinna.
- GÅ UT HÄRIFRÅN! ALLA! JAG HATAR ER. DET HÄR ÄR ERT FEL. JAG FÖRKÄNNAR FAN INTE DET HÄR. JAG HAR GJORT ALLT JAG KAN FÖR ATT KUNNA BLI DEN JAG VILL BLI. JAG HAR GJORT ALLT FÖR ATT BLI DEN JAG ÄR. DRA ÅT HELVETE MED ALLT. Skrek jag och tog en kudde över huvudet.

När jag tog bort kudden från huvudet hade doktorn gått. Men inte mamma. Hon satt i stolen bredvid och grät.

- Förlåt mamma... Jag menade det inte. Jag älskar dig, och det är tack vare dig jag har kunnat få mina drömmar att bli sanna. Sa jag och tog tag i hennes hand.
- Jag vet Justin. Jag vet. Pattie pussade mig på handen och la den på min mage och sen reste hon sig från stolen och gick ut.

En sköterska kom in i rummet. Hon kollade på maskinerna och skrev ner något i journalen.

- Så hur är det Justin? Sa sköterskan och kollade på mig.
- Jag är trött på att ligga här. Sa jag argt.
- Vet du? Det kan jag göra något åt! Sa sköterskan glatt.
- Kan du? Sa jag förvånat.
- Ja, det kan jag. Sa hon och log.
- Vadå?
- Du får inte gå, vilket du är medveten om. Men du kan få gå ut med mig. I en rullstol.
- Jo, det är ju bättre än inget. Nu?
- Japp, men vänta ett tag! Sa hon och gick ut ur rummet.

Efter ett tag kom hon tillbaka, Hon hade min jacka med sig, en filt och en rullstol.
Hon hjälpte mig i den och vi åkte ut ur rummet. Vi åkte in i hissen och där inne stog Kenny.

- Hej Justin. Jag har saknat dig. Sa han och log mot mig.
- Jag har saknat dig med! Sa jag glatt.

Vi gick ut från sjukhuset. Där satt mina fans och vänta på att jag skulle bli frisk. Dom hade gjort massa skyltar som det stog t.ex "WE LOVE U, GET BETTER".

- DÄR ÄR JUSTIN! Hörde jag en flicka skricka.
- TA DET LUNGT. HAN ÄR INTE FRISK ÄN. Ropade Kenny.
- Åhhhh.. Sa alla i kör.
- Det är lungt. Jag kanske inte ser så frisk ut, men jag smittar inte nu. Och jag orkar med lite frågor och foton och autografer. Sa jag och log stort.

Efter en halvtimme utanför sjukhuset gick vi vidare till parken i närheten. Jag var så glad att träffa mina fans igen. Jag kunde inte sluta le.

- Här! Sa Kenny och räckte fram min mobil till mig.
- Tack!!!! Sa jag jätte glad.

Jag hade saknat mobilen. Jag stängde på den.

"5 missade samtal" & "8 Olästa meddelanden.".

Jag kollade samtalen. Det var från Selena. Var vi fortforande tillsammans? Jag kommer inte ihåg något. Allt är helt förvirrande.
Jag gick vidare till meddelandena. 6 stycken var från Selena. Det stog att hon ville att jag skulle krya på mig och att hon älskar mig. Och att när hon höll i min arm på sjukhuset hade hon sedan åkt till hotellet och gråtit. Okej vi var nog kanske tillsammans.
Jag skrev ett sms där det stod "Jag mår mycket bättre nu, är ute i parken just nu. Jag har träffat massa fans och pratat med dom. Jag har även fått reda på att jag får åka hem om en vecka! Hoppas du mår bra. Puss och kram. Love u.".
Sen gick jag till dom två andra meddelandena som kom från ett okänt nummer. Det stod "WE LOVE U, GET BETTER CAUSE WE CAN'T LIVE WITHOUT YOU! CALL US ON 4082838822".
Jag sparade numret så jag kunde ringa det när jag kom hem.
Jag gick ut från meddelandena och in på twitter. Jag skrev en tweet där det stog "Jag lever. Jag får åka hem från sjukhuset om en vecka. Jag har saknar er. Tack för att ni finns där och hjälper mig att bli frisk. #Muchlove".
Sen la jag mobilen i knät och kollade på folket som va i parken.
Efter 20 minuter hade vi gått genom parken och var påväg mot sjukhuset igen.
Väll inne på sjukhuset åkte vi upp till min våning och jag fick lägga mig i sängen igen.

Hela veckan var nästan lika dan. Jag vaknade, åt, gick ut, åt, sov. Inte så rolig kanske, men hade inget val.


- Idag Justin, ska du få åka hem! Sa doktor Ana.
- Jag vet! Sa jag med ett leende på läpparna.
- Men du måste ta det lungt! Här har du ett reccept på medicin du ska hämta ut. Apoteket ligger längst ner i sjukhuset. Du ser det när du kommer ner med hissen! Sa Ana och räckte fram ett papper till mig.
- Okej, hur ska jag ta den och hur mycket?
- Två tabletter innan varje konsert! Sa Ana och log stort.
- Vadå? Så du menar att jag får sjunga?
- Jajamensan!
- YEEEEEES! Sa jag högt.
- Men du måste vara försiktig för vi vill inte att du ska bli sjuk igen! Men du kan inte dansa till när du sjunger. Det blir för ansträngande för dina lungor.
- Okej men hur mycket kan jag sjunga? Sa jag glatt.
- Så mycket du vill. MAX 4 tabletter per dag! Kom ihåg det. INTE fler!
- Nejdå! Tack så mycket!

Jag tackade Ana och gick mot hissen.
På väg mot hissen var det någon som mötte mina läppar i en mjuk kyss.
- Mhmmm, vad jag har saknat dig. Sa Selena och tog tag i min hand.
- Och vad jag har saknat dig!
Vi gick hand i hand in i hissen. Vi kysstes en gång till och släppte varandras händer.
Jag gick till apoteket och tog ut min medicin sedan hoppade jag in i Selenas bil.
I baksättet satte sig Selenas livvakter. Dom hade inte jag märkt av alls.

- Hur mår du? Frågade Selena och startade bilen.
- Jag mår bra. Har inte mått dåligt sen jag åkte in till sjukhuset.
- Vad bra. Nu ska vi se här. Hittåt måste vi nog svänga för att komma till flygplatsen.
- Tog du med dig din bil hit? Sa jag förvånat.
- Ja, jag har varit här en vecka. Kan inte åka taxi överallt. Vill upptäcka så mycket som möjligt. Det känns som det är lättare med egen bil. Sa Selena.
- Förstår dig. Var har du varit då?
Selena började babbla på. Jag lyssnade egentligen inte på vad hon sa utan jag tänkte på allt som hänt. Allt var så oklart. Jag satt och tänkte och tänkte. Hur hade det gått till?
Jag hörde att Selena slutade prata.
- Du har hunnit med ganska mycket du. Sa jag och kollade på Selena.
- En vecka har ganska många timmar! Haha.
- Japp. Det har den... Jag kollade ut genom fönstret.
- Borde vi inte vara framme vid flygplatsen snart? Frågade jag Selena.
- Vi ska inte dit riktigt än. Flyget till LA går i först om 3 timmar. Vi ska åka till en jätte fin resturang och äta. Med din familj och min familj. Sa Selena och log.
- Aha. Bra att du sa det. Har inte precis fina kläder på mig.
- Det har jag tänkt på. Ge mig kassen är du snäll. Sa hon till sin livvakt.
Han gav henne kassen som hade legat i baksätet och hon gav den till mig.
Jag kollade vad som låg i kassen. En vit tröja, ett par svarta jeans, ett par vita suppras, ett halsband med en uggla på. Det passade ju bra till min tatuering. Haha.
- Tack så mycket. Men när fixade du det här?
- Jag tog med det från din buss bara. Så det är inget nytt.
- Nej det vet jag. Och det ser jag. Jag har använt detta förut. Haha. Hur visste du att jag ville ha dom här skorna?
- Jag känner dig. Selena kramade min hand.
Det blev tyst i bilen. För tyst så jag satte på radion.