- Hej Sverige. Kul att vara hos er! Det är första gången i hela mitt liv. Tyvärr kommer jag inte kunna sjunga för att jag är magsjuk.
 - aawwwwwwww...
 - Awwww.. Jag vet. Men jag kommer att sjunga någon dag. Men inte idag.
Jag gick ut från scenen och in till omklädningsrummet.
Hur f-a-n kom jag hit? Var allt det som hände en dröm? Aja... Jag kan fortförande gå ut på scenen... Säga att jag skojade.

Jag sprang ut på scenen.

 - HALLÅ ALLA MINA UNDERBARA BELIEBERS! YOU JUST GOT PUNKED! Ropade jag.
 - ÅÅÅHHH, HAHAHAHAHA!!!
 
Jag började sjunga 'Dr Bieber'.
När det började närma sig slutet sjöng jag 'OLLG'. Jag fick blommorna och gick fram till flickan som satt på scenen.
Jag gick fram och gav henne blommorna. DET VAR AMANDA!
Jag fortsatte och sjunga. Jag kunde inte något annat.
Efter låten var det dags för klädbyte. Jag fgick ut från scnenen med Amanda.

 - Amanda vänta! Ropade jag efter henne.
 - Hur vet du mitt namn?! Sa Amanda och började gråta.
 - Lång historia...
 - Gör en lång historia kort.
 - Jag känner dig. Men kan inte prata mer. Kom hit efter konserten. Jag gav henne ett backstage pass och gick och bytte om.

Jag gick ut på scenen och sjöng dom sista låtarna. Jag sprang in i omklädningsrummet och duschade i iskallt vatten.

'Hallå' hör jag någon säga.
 - Vänta ett tag. Ropade jag tillbaka.
Jag tog på mig nya rena kläder och gick ut till Amanda.
 - Hej. Sa hon generat.
 - Hej, jag ska bara blåsa håret om det är okej? Sa jag och log mot henne.
 - Ja det är helt okej.
 - Du kan sätta dig i soffan där om du vill. Sa jag och pekade på soffan.

Amanda satte sig ner och jag började blåsa håret.



kapitel 9 del 2

Jag berättade allt från början till slut. Hur jag hamnade här osv. Hon kollade på mig som om jag vore sjuk i huvudet och började skratta.

- Nej, det är inget att skratta åt. Sa jag med seriös ton.
- Vadå? Så du menar att vi har varit förlovade och att vi har haft sex? HAHAHA.
- Ja... Men jag kan inte prata med dig mer. Jag får inte göra samma mistag igen. Jag har fått börja om av en anledning, och det var inte för att jag skulle göra samma mistag igen.
- Åh... Så du är verkligen seriös? Sa Amanda och började bita på en nagel.
- Ja, vänta! Jag tog upp sin mobil och gick in på bilder. Bilderna fanns fortfarande kvar.
- Kolla här!  Sa jag och räckte fram mobilen till Amanda.
- Oj. Det där är ju verkligen du och jag... Amanda kollade på mig och sedan på mobilen igen.
- Ja. Men jag förstår inte hur jag kan ha korten kvar utan att du ens kommer ihåg någonting...
- Inte jag heller... Sa Amanda och tog fram sin mobil.
- Har du några kort? Frågade jag och kollade på Amandas mobil.
- Kan kolla. Amanda kollade igenom sina bilder. Ingenting.
- Okej... Men du måste verkligen gå nu. Tack för att du lyssnade på mig osv. Hejdå! Jag följde Amanda till dörren och stängde den efter henne.

Jag förstår ingenting just nu... Jag är helt vilse i mina tankar. Jag lägger mig på soffan som finns i rummet. Jag tar händerna över ögonen. Jag måste komma på hur det här gick till.
Jag tar bort händerna och kollar upp mot taket. Jag går upp ur soffan och tar på mig ett par svarta suppras och går ut. Kenny är förstås med mig för det är en hel del folk här. Jag kollar ut genom ett fönster och ångrar mig. Jag går in i omklädningsrummet igen och tar min mobil. Sen sätter jag mig i en av bussarna. Jag ringer och frågar om vi inte kan åka snart. Vi skulle åka om 30 minuter, eller vi på min buss. Resten stannar tills dom har packat allt och tagit med allt.
Jag går in i mitt rum och ser mitt spider man täcke som ligger på sängen. Jag lägger mig på det och blundar. Shit vilken huvudvärk jag har. Jag går upp från sängen och går till badrumsskåpet. Jag tar fram burken med huvudvärks tabletter i. Jag häller upp några i min hand. Jag är inte säker på hur många det är för allting snurrar. Jag tappar burken och alla tabletterna hamnar på golvet. Jag försöker ta upp dom, men svimmar.

Jag vaknar några minuter senare. Nu har jag ännu mer ont i huvudet. Jag skiter i att ta några tabletter utan går till min säng och lägger mig istället. Jag har aldrig varit med om den här smärtan. Den här huvudvärken gör mer ont än det gör att bryta ett ben.
Jag tar upp mobilen och försöker ringa till mamma. Det tar ett tag innan jag klarar av det. Men tillslut fick jag fram rätt nummer. Jag ringer till mamma och hon svarar efter 3 singnaler.

- Hej Justin. Svarade Pattie glatt.
- Kom till bussen nu. Det är akut.
- Vad är det gubben? Sa Pattie oroligt.
- ...
- Jag kommer med en gång! Pattie la på luren.

Efter ett tag kom någon in i bussen. Det var minst 10 människor. Först kom Pattie in och efter henne kom teamet.

- Hur är det Justin? Sa Pattie med medlidande blick.
- Mitt huvud...  Jag svimma... På toan... Justin stängde sina ögon.
- Jag tror du måste till sjukhuset! Sa Ryan och ringde larmcentralen.
- Ja! Det tror jag med. Sa Mama Jan och hämtade en kall handuk och la på Justins panna.

Efter ca 10 minuter kom ambulansen. Jag fick åka in med dropp och massa sladdar i armarna.
Väl framme på akuten förstog jag ingenting. Eller jo några ord som Amanda hade lärt mig när vi va tillsammans... Eller hur det nu va.

- Hur är det? Sa ambulans sjukvårdaren på engelska.
- Sämre... Jag kan... knappt andas... Sa jag och flämtade efter andan.
- Okej, nu ska jag köra ner den här slangen till dina lungor och det kan va lite obehagligt men det är något väldigt viktigt. Sa han alvarligt.
Jag bara kollade på honom. Jag orkade inte protestera. Jag kunde inte protestera.

Jag vaknade på sjukhuset. Det var massa doktorer och sköterskor runt om mig.

- Hej jag är doktor Ana och jag ska hjälpa dig. Kommer du ihåg vad du heter? Sa Ana.
- Justin.
- Bra. Hon skrev ner något i ett block. Vet du vad det är för datum?
- 23 april.
- Jätte bra. Hur gammal är du?
- Ehm... 19. Sa jag förvirrat.
- Tack. Sa Ana och försvan men var snart tillbaka.

Jag kände någon krama min hand. Jag försökte se vem det var men det var för mycket ljus runt om kring. Jag stängde ögonen och kramade handen tillbaka. Jag kollade snabbt igen eftersom jag fick ett stick i armen.

- Det här var bara lungnade som du fick. Du kommer nämligen va med om lite obehagliga saker. Så först fick du det här sen kommer vi söva dig. Sa Ana och kollade på mig.

_______________________________________________

Förlåt för att jag dröjde..

I can't explain with words how much Justin Bieber means to me. He was there for me when no one else was. He was the only one I trusted.
When I'm at the believetour I'm gonna cry him a river. He is going to find me and I'm going to tell me how he saved my life.
It's hard for someone that didn't go though this to understand what he did and how he did it. But he did it, in one way and another.
Well, you don't have to believe me.
But that's why I'm so crazy in love with him.
He was my soldier that defended me in every single moment, and I just can't let that guy disappear from my life.
He is a reason for my life.

Älskar 3:35- 4:19

Älskar allt det andra med självklart, men älskar den deeeeelen sååååååååå mycket!

Förlåt, verkligen förlåt för att jag varit så frånvarande. Har haft mycket att göra i skolan och utanför skolan. Blivit lite för mycket, tycker jag....

Men hoppas alla mår bra och ni gillar det jag gör!

xoxo Sanna Bieber~

 - Hej Sverige. Kul att vara hos er! Det är första gången i hela mitt liv. Tyvärr kommer jag inte kunna sjunga för att jag är magsjuk.
 - aawwwwwwww...
 - Awwww.. Jag vet. Men jag kommer att sjunga någon dag. Men inte idag.
Jag gick ut från scenen och in till omklädningsrummet.
Hur f-a-n kom jag hit? Var allt det som hände en dröm? Aja... Jag kan fortförande gå ut på scenen... Säga att jag skojade.

Jag sprang ut på scenen.

 - HALLÅ ALLA MINA UNDERBARA BELIEBERS! YOU JUST GOT PUNKED! Ropade jag.
 - ÅÅÅHHH, HAHAHAHAHA!!!
 
Jag började sjunga 'Dr Bieber'.
När det började närma sig slutet sjöng jag 'OLLG'. Jag fick blommorna och gick fram till flickan som satt på scenen.
Jag gick fram och gav henne blommorna. DET VAR AMANDA!
Jag fortsatte och sjunga. Jag kunde inte något annat.
Efter låten var det dags för klädbyte. Jag fgick ut från scnenen med Amanda.

 - Amanda vänta! Ropade jag efter henne.
 - Hur vet du mitt namn?! Sa Amanda och började gråta.
 - Lång historia...
 - Gör en lång historia kort.
 - Jag känner dig. Men kan inte prata mer. Kom hit efter konserten. Jag gav henne ett backstage pass och gick och bytte om.

Jag gick ut på scenen och sjöng dom sista låtarna. Jag sprang in i omklädningsrummet och duschade i iskallt vatten.

'Hallå' hör jag någon säga.
 - Vänta ett tag. Ropade jag tillbaka.
Jag tog på mig nya rena kläder och gick ut till Amanda.
 - Hej. Sa hon generat.
 - Hej, jag ska bara blåsa håret om det är okej? Sa jag och log mot henne.
 - Ja det är helt okej.
 - Du kan sätta dig i soffan där om du vill. Sa jag och pekade på soffan.

Amanda satte sig ner och jag började blåsa håret.

Jag vaknade igen. Nu var klockan fyra. Jag insåg att jag inte kommer sova mer. Jag tog upp min mobil och gick in på twitter och tweetade: ' Thank u all, we are family no mather what. But I can't do this anymore. This is my last tweet and this is the last time you see me as a singer/artist. Love u all!'
Jag skickade och loggade ut. Jag ville inte ta bort mitt konto. jag vet inte varför men jag inte.

Efter ett par timmars tänkande gick jag upp ur sängen och ringde till pappa.

 - Hej.
 - Hej Justin, det var ett tag sen du hörde av dig. Hur är det?
 - Jag har gett upp. Jag slutar. Justin la på luren.

Jag ringde till mitt team och sa att vi skulle mötas i studion om 50 minuter.
Jag gick till köket och öppnade kylskåpet. Jag tog en pizza bit som var kvar sen igår och åt den kall.
Medans jag åt på biten så gick jag och kollade på alla bilder mamma hade på mig. Jag kommer sakna det här men jag måste.

På väg till studion satte jag på radion.
' Justin Bieber slutar som artist!'.
Åhh att man inte ska kunna göra något utan att bli påminen.
Väll framme vid studion var det massa fotografer som frågade massa frågor. Jag bara gick förbi.

Jag gick in genom dörren. Ingen var här än. Jag gick in till inspelnings studion. Jag stälde mig framför mickrofonen och satte på mig hörlurarna. Det här var sista gången jag någonsin är i en
studio.
 - Hej Justin! Sa Ryan och gick in genom dörren. Dom andra kommer inte. Jag sa att jag behöver prata själv med dig.
 - Aha...
 - Varför slutar du nu?
 - Jag orkar inte kämpa mer. Jag känner mig ensam, även om jag är med mina beliebers. Eller mina föredetta bilebers...
 - Nej, dom är fortförande dina beliebers. Jag skrev att det var någon som hackat sig in på ditt konto och skrivit de. Så det är som om inget hänt.
 - Men det har hänt. Och massa mer! Nästan skrek Justin.
 - Jaja... Ta det lungt. Sa Ryan. Jag tror jag har precis vad du behöver. Han sträckte fram en lapp med ett numer på..
 - Vad är det här till? Sa Justin och tog tag i lappen.
 - Det är till en psykolog. Jag tror det kan få dig att må bättre.

Jag sa inget utan gick bara ut. Förbi alla fotograferna och in i bilen. Jag körde iväg. Jag var precis säker på vart jag skulle.
Jag svängde in och stälde bilen precis vid entrén.
Jag gick in till disken.

 - Hej! Trevligt att du kom, vad kan jag stå till tjänst med? Sa hon bakom disken.
 - Hej... Tack, jag skulle vilja lägga in mig själv i en månad. Sa Justin och kollade runt sig.
 - Okej, nu på en gång?
 - Nej.. Jag ska bara åka hem igen. Så om typ 4 timmar.
 - Okej, och du heter Justin Bieber? Sa hon och log.
 - Jo, ja.. Men skulle du kunna skriva in mig på något annat namn?
 - Japp, det kan jag. Jag skriver in dig på Samuel Florins.
 - Okej, tack. Sa Justin och gick ut genom dörren och in i sin bil.

Jag åkte raka vägen hem till mamma där alla mina kläder var.
Jag tog väskorna med kläderna i och åkte iväg igen. Jag orkade inte prata med mamma så jag tog upp min mobil och skrev: ''Kommer hem om en månad.''.

Jag kom fram till psykhuset. Jag trodde aldrig jag skulle göra det här, men nu känns det som det ända settet att komma ifrån det här.
Jag tog mina väskor och gick in. Det var samma kvinna som förut som stog bakom disken.
 
 - Hej, den här vägen! Sa hon och gick före.
Jag gick efter henne. Vi kom fram till ett rum där det stod: 'Samuel Florins'.
 - Här är ditt rum, känn dig som hemma! Behandlingen börjar i morgon.
 - Tack.

Jag tog ut mina kläder och la i byrån som fanns där.
Jag la väskan under sängen och satte mig på sängen. Jag tog händerna för ansiktet och allt blev vitt.

Det knackade på dörren. Jag gick fram till dörren och öppnade försiktigt.

 - Hej... Sa Amanda försiktigt.
 - Kom in. Sa Justin och gick in före Amanda. Kom upp på mitt rum när du är färdig.

Jag gick upp på gästrummet. Jag satte mig i sängen och väntade på Amanda.

 - Justin.. Amanda kom in i rummet.
 - Det här kommer inte funka. Inte efter det som hände. Sa Justin och tog upp sin mobil.
 - Snälla. Jag har inte gjort något... Sa Amanda och tårarna började rinna på hennes kinder.
 - Jag kan inte... Det går inte. Det känns som om allt som har hänt nu är lögner. Jag behöver få vara själv ett tag. Sa Justin och tittade upp från mobilen.
 - Men allt som hände va sant. Det är inte mitt fel att jag har en sån syster som jag har...
 
Jag gick fram till Amanda och tog hennes händer. Jag kollade henne rakt in i ögonen och sa: Jag älskar dig, och kommer inte sluta bara för att det här hände men jag kan inte va med dig.
Amanda kramade om mig och sa: Jag älskar dig med. Har gjort enda från början...

 - Jag tror du behöver komma hem till Sverige och umgås med dina kompisar och din familj. Jag måste glömma det här.
 - Ja.. Jag tror med att jag behöver de. Men du glömmer väll aldrig mig?
 - Nejdå... Sa Justin och följde med Amanda till halen. Här har du pengar till resan hem. Sa Justin och sträckte fram pengarna.
 - Tack... Hejdå.
 - Hejdå.

Jag gick in till mamma. Gav henne en kram, sen gick jag ut i trädgården.
Jag satte mig i en stol. Jag lutade huvudet bakåt och kollade upp på himlen. Jag försökte räkna dom få stjärnorna som syntes.
Jag stängde mina ögon och bad. Jag klarar inte längre. Jag orkar inte längre.

 - Vad är det, sweetheart? Sa Pattie och torkade av Justins tårar.
 - Du skulle bara veta tyngden jag har på mina axlar just nu. Jag tror jag behöver ha en ordentlig vila med mina kompisar.
 - Jag tycker du kan fixa hit dom i morgon!
 - Kanske, får se hur det är i morgon.

Pattie gick in igen.
Jag kollade upp på stjärnorna igen. Dom ser så berkymmerslösa ut. Det önskar jag med att jag va...

Jag vaknade av att en regndroppe i mitt ansikte. Hur mycket kunde klockan va? Jag gick in och kollade. 2 på morgonen. Oj.. Då har jag bara sovit i typ 1 timme.
Jag gick in till mit sov rum. Jag tog ut mobilen ur fickan och la den bredvid sängen. Sen tog jag av mig tröjan och byxorna och la mig i sängen. I sängen tog jag av mig mina strumpor.
Jag tog upp mobilen och skickade ett sms till Selena.
' Tack för den tiden vi hade tillsammans. Tyvärr tror jag inte vi kommer få så mycket mer tid.'
Sen stängde jag av ljudet och la mig tillrätta i sängen och somnade.

Ååååååååhh. Jag är så ledsen att jag inte har hunnit lägga upp ett nytt kapitel. Eller ens lägga upp den andra delen av kapitel 7. Men ni MÅSTE få de inom tre dagar! Jag ska verkligen skärpa mig! Måste ta tag i min bieber blogg. Förlåt..